Testandet av en ny gren tog paraidrottaren till sjöss

När våren nalkas vaknar våra kära vattendrag och hela vår natur till liv. Vattenytan börjar så småningom krusas i vårbrisen och solstrålarna tecknar dag för dag allt klarare silverstrimmor på den. De första vårtecknen får många av oss att med iver vänta på den första dagen som vi åker ut med båten, den första kanotutflykten eller den första sup-turen vid stugstranden. För alla är det dock inte lika lätt att ta sig ut på de lugna guppande vågorna. För ett par somrar sedan seglade paraidrottaren och tränaren Tuomo Himanka för första gången i sitt liv på Bottniska vikens vågor. Fram till dess var båtlivet i praktiken något helt främmande för honom, som vuxit upp i Kalajoki. 

– Jag hade egentligen aldrig njutit av vattnet. Men jag har en sådan princip att jag testar alla grenar, redan bara ur ett professionellt perspektiv. Sari tog kontakt med mig och bad mig testa en handstyranordning som installerats på en 2.4mR. Det var starten. 

2.4mR är en segelbåt som lämpar sig väl för personer med en funktionsnedsättning. Ofta kan båten styras med fotpedaler, men man kan också installera en rorpinne som styrs med händerna. Vajrar eller rep går från rodret längs med båtens insidor till en styrspak, som fästs framför seglaren vid sittbrunnens framkant. 

– Den första seglatsen var ganska besvärlig och jag lyckades i själva verket få handstyrningen att gå sönder mitt ute på vattnet, skrattar Himanka. – Den andra gången gick det redan lite bättre! Då kunde jag själv också tänka lite på vilket snöre jag borde dra i härnäst och jag började njuta av seglingen uttryckligen som ett sätt att få motion i naturen.

Tillgänglig motion i naturen betjänar också nya utövare

Hietasaari båthamn ligger på ett skyddat ställe alldeles i närheten av Uleåborgs centrum. Från hamnen, som omges av ett vackert floddelta, öppnar sig mångsidiga vattenrutter som går hela vägen ut till havet och som lämpar sig för kortare eller längre paddlingsturer. 

– Jag anser att det skulle finnas behov av en tillgänglig brygga just på ett sådan här gemenskapsinriktad plats, där det redan finns mycket annan service. Härifrån är det lätt att ta sig ut på vattnet, berättar Sari Kuivas, som jobbar inom den paralympiska kommittén, och fortsätter eftertänksamt: – I ändan av den här rampen kunde man till exempel bygga en brygga till, så att man med kajak kommer in mellan två bryggor. Då är det ingen risk att man slår runt när man får stöd på bägge sidor om kajaken. 

Tillgängliga omgivningar gagnar alla, till exempel dem som just har börjat öva sig på att röra sig tryggt till sjöss. Tillgänglighet handlar dock inte enbart om tillgängliga bryggor eller toalettutrymmen, och kommuner och städer behöver inte vara de enda aktörerna som producerar anpassade idrottstjänster. Båtsällskap och företagare kan också erbjuda tjänster.

– När man övar vore det bra att få testa olika redskap för att hitta det som känns bra och tryggt för en själv.  I början kan man behöva mer stöd innan modet att ge sig i väg på egen hand ökar, funderar Kuivas och påminner:  Verksamheten måste naturligtvis genomföras på ett säkert sätt och räddningsvästar och övrig säkerhetsutrustning måste vara i skick.

– Idrottande i naturen bör ge lugn och trygghet. Därför måste också omgivningen erbjuda trygga redskap och ramar, tillägger Himanka.

”Vid vattnet rådde ett alldeles speciellt lugn”

Finlands unika vattendrag är fyllda med det ena landskapet vackrare än det andra, som man kan uppleva och ta in med olika sinnen. Man kan känna på eller bara lyssna på vågornas milda kluckande. Sommarnaturens många olika dofter sprider sig längre omkring med de varma vindfläktarna. Naturen grundar en och hjälper en att frigöra sig från vardagens stress och oro.

– När vi beger oss ut i naturen får vi en växelverkan mellan kropp och själ. Jag tror att det är något som framtidens människor kommer att känna ett allt större behov av.  Under coronapandemin skedde en väldig ökning av antalet människor som rörde sig till sjöss. Jag hoppas att alla människor mer och mer skulle hitta ut i naturen, konstaterar Kuivas.

Det som barn, unga och familjer allt oftare förväntar sig av idrotten är i första hand samvaro, avslappnade aktiviteter och att få lära sig utan att vara alltför målinriktad. 

– Själv slås jag ofta av hur kappseglingsinriktad segelsällskapens verksamhet är.  Många, såväl funktionsdugliga som funktionshindrade, skulle vilja att båtliv och vattenturism skulle vara en del av vardagen och en bland många aktiviteter och möjligheter. Det är något som vi också kunde fokusera mer på inom segelsällskapen och erbjuda en avslappnad hobbyverksamhet, konstaterar Kuivas och fortsätter: – Det gör framför allt gott åt själen.

– Som en verkligt förhärdad tävlingsidrottare kan jag säga att för mig så var det uttryckligen möjligheten att idrotta i naturen som var den betydelsefulla aspekten av segling. Det rådde ett alldeles speciellt lugn där vid vattnet, beskriver Himanka.

Himanka tar snart examen som idrottsledare. Som representant för klubben Oulun Pyrintö är hans mål att fortsätta sin idrottskarriär så länge han har möjlighet att utvecklas i sin gren och motivation att träna. Det är ännu oklart för Himanka om han i fortsättningen kommer att styra ut till sjöss.

– Jag vill betona att vattnet har varit ett helt och hållet främmande element för mig. För mig var det en stor grej att få komma ut på sjön och segla. Jag kan bara föreställa mig att för ett barn skulle glädjen vara tio gånger så stor, sammanfattar Himanka.

När det är möjligt för alla att röra sig till sjöss öppnar sig det finländska landskapet på ett helt nytt sätt – som en frihet som inte begränsar sig till stränderna.