När du tar hand om ditt skräp och dagvattnet skyddar du Östersjön

Dagvattnet i sig är inget problem utan en del av vattnets naturliga kretslopp. Allt dagvatten kan inte absorberas i marken, i synnerhet inte i städerna där det finns mycket bebyggd areal, och det rinner då längs ytorna. Dagvattnet kan bli ett problem om det inte finns tillräckligt med plats för det, om avrinningsrutterna inte är välplanerade eller om det på en och samma gång bildas väldiga mängder dagvatten till följd av störtregn eller snabb snösmältning. Ett annat allmänt orosmoment när det gäller dagvatten hänger ihop med dess kvalitet, dvs. vilka orenheter eller näringsämnen det innehåller.

Vart tar dagvattnet vägen?

Från markytan leds dagvattnet vanligtvis ut i dagvattenavlopp eller öppna diken, genom vilka det så småningom hamnar i havet eller, i inlandet, i sjöarna. Längs färden kan det t.ex. finnas bäckar. Dagvatten leds inte till något reningsverk såsom avloppsvatten: dagvatten är inte avloppsvatten. Ett undantag är gamla områden med blandavlopp, såsom Helsingfors innerstad. Därifrån styrs dagvattnet med avloppsvattnet till ett vattenreningsverk. Men i övrigt är det förbjudet att leda dagvatten till avloppssystemet. Processerna för att rena avloppsvattnet klarar inte av att ta emot de stora mängderna dagvatten och reningsprocesserna fungerar inte heller ordentligt på kallt regn- och smältvatten. Och varför skulle regnvatten ens behöva renas vid ett reningsverk?

Utgångspunkten är ju att dagvatten kommer från regn- och snöfall och därför torde vara ganska rent.  Men med dagvattnet färdas också allt möjligt som inte är bra för bäckarna, sjöarna eller Östersjön. En del av orenheterna hamnar i dagvattnet oavsiktligen och en del med avsikt.

Om man t.ex. tvättar bilen ute på gården i ett urbant område och sköljer ner tvättvattnet i en dagvattenbrunn på gården, så far tvättvattnet tillsammans med dagvattnet ner i närmaste vattendrag. Eller om man i staden slänger en cigarettfimp i dagvattenbrunnen så kommer den att färdas med dagvattnet och kanske hamna i en närbelägen öringsbäck. I dagvattnet hamnar förstås också exempelvis mikroplaster från vägtrafiken, och däckslitage är det svårt att göra något åt. Med dagvattnet färdas också exempelvis löv från träd och djurspillning och med den fasta materian olika näringsämnen och även skadliga ämnen som belastar vattendragen.

Det är möjligt att hantera dagvattnet

Den kvantitativa hanteringen av dagvattnet sköts redan bra i städerna. Vattnets rutter och tillräckliga avloppssystem planeras, man funderar över möjligheter till fördröjning, såsom olika bassänger, och är medveten om vikten av växtlighet och träd för att hantera dagvattnet. Dagvattnet ses i allt större utsträckning som något som hör till naturen och rentav som ett element som skapar trivsel, och inte som ett problem.

Kvaliteten på dagvattnet undersöks också allt mer och man försöker tänka ut lösningar för hur man ska kunna avlägsna orenheter och minska skadeverkningarna i de mottagande vattendragen. Man har t.ex. testat och använt sig av lösningar med biokolfilter för att avlägsna skadliga ämnen och av våtmarksområden för att binda näringsämnen. I dagvattenbrunnarna har det monterats skräpsamlare och dagvattenfilter, som fångar upp skräpet. Dessa uppsamlare fungerar mycket bra, t.ex. i anslutning till konstgräs, där gummikross sprids i naturen. Dessa lösningar förutsätter regelbunden service och underhåll, vilket förorsakar kostnader. Man måste alltid hitta någon som är villig att betala och stå för underhållet.

Det finns alltså redan olika lösningar för hur man kan förbättra kvaliteten på dagvattnet och vi behöver också olika sätt att angripa problemet. Dessa belastningskällor av punktkaraktär, såsom dagvattenbelastningen från konstgräsmattor med medföljande skräp, går ändå någotsånär att kontrollera, men det vatten som samlas på större väg- eller stadsområden utgör redan en större utmaning. Det är inte möjligt att förse varenda dagvattenbrunn med uppsamlare eller att filtrera mikroplaster längs alla vägkanter.

I den mån det är möjligt bör man ta itu med de källor som orsakar nedskräpningen. När det gäller stora skräp är de förebyggande åtgärderna i princip ganska enkla: att föra avfall till rätt insamlingskärl och slänga sitt skräp i en soptunna. Vi måste förstå och inse att gatubrunnarna inte är soptunnor utan en relativt direkt förbindelse till närmaste bäck och havet. Skyddet av Östersjön kan starta redan i närmaste dagvattenbrunn.

Marika Visakova
Skribenten Marika Visakova är miljöexpert på Helsingforsregionens miljötjänster, HRM.