Minna Bruns – drömmarna tog dem till Utö

– Det har varit underbart när man på ett annat sätt har kunnat fokusera på att undervisa, i och med att elevantalet är så litet. Den här miljön är också det jag drömde om när jag undervisade i Helsingfors. Här är det lättare att ta ut barnen i naturen och låta dem lära sig genom att göra saker och inte bara ur en bok. Vi försöker ta fasta på de vardagsfenomen vi stöter på och varje dag lära oss något nytt om dem, berättar Minna.

Minna har arbetat som lärare i cirka femton års tid och de sista fyra åren har hon undervisat en specialklass. Hon är alltså van vid att undervisa i en liten klass. Alla fyra elever i Utö skola går i olika årskurser, men många läroämnen är sådana att de kan hållas gemensamt för alla. Med ett mindre gäng kan man lättare testa nya saker och ge sig ut och undersöka omgivningen.

Under ledning av sin lärare deltar eleverna bland annat i den riksomfattande strandskräpsuppföljning som HSR rf koordinerar. På ön finns Finlands sydligaste uppföljningsstrand. Det skräp som hittas vid uppföljningen räknas, sorteras och klassificeras utgående från material i 80 kategorier. Uppföljningsstädningar görs tre gånger om året, under olika årstider, och Minna fick genast möjlighet att vara med om sensommarens uppföljning. På stranden hittades plastbitar, rep- och snörstumpar, glas, styrox och skumplast. Sammanlagt blev det dock bara en femtedels plastkasse.

– Barnen var lite besvikna när de inte hittade just något skräp. De började nästan bråka om vem som skulle få plocka det lilla skräp som fanns. Vi pratade förstås om att det är bra att det finns lite skräp och att vi förhoppningsvis hittar ännu mindre nästa gång. Den lilla skräpmängden kan å andra sidan ha berott på att det hade blåst nordliga vindar i många dagar före uppföljningen, berättar Minna.

Eleverna blev dock så ivriga på att undersöka skräp att de föreslog att vi efter skoldagens slut annars bara kunde gå längs stranden och samtidigt plocka skräp.

Utö lär en att fokusera

Under den dryga månaden på Utö har Minna märkt att livet långt ute i den yttre skärgården är på alla sätt mer avslappnat och avkopplande än i staden. Resan över till fastlandet tar nästan fem timmar så alla ärenden måste planeras omsorgsfullt och i god tid. På ön finns ett trettiotal fast bosatta, men sommartid ökar befolkningen när Utöbornas barn och barnbarn och förstås en massa turister kommer till ön. Allt extra brus lyser dock med sin frånvaro på ön och man kan fokusera på det väsentliga, både i undervisningen och på fritiden. Just lugnet är det som Minna kom till ön för att finna.

– Här har man inte hela tiden en sådan där to do-lista i huvudet, utan man kan på riktigt bara njuta av dagarna. Eter arbetsdagens slut finns det mycket fritid och man hinner vara genuint närvarande för sin familj och göra saker så att inte alla hela tiden bara flänger iväg i olika riktningar, berättar Minna.

Hon har bland annat lagt märke till att hon inte alls har haft huvudvärk på ön. Tidigare gav brådska och stress upphov till en molande huvudvärk och efter arbetsdagen blev hon ofta tvungen att ta en tupplur för att igen vara på hugget.

– Det bästa är när man kan andas och bara vara. Här finns förstås inte så mycket att göra, men bara själva atmosfären här är så fridfull, när man hör ljudet från havet och bara kan beundra ön i väder som väder, berättar hon.

För Minna innebär vatten både avkoppling och sinnesfrid. Hon är hemma från den lilla inlandskommunen Kärkölä i Päijänne-Tavastland, men har redan bott ett par decennier i Helsingfors. Hon berättar att hennes rundor i Helsingfors ofta gick ner till havsstranden. Vattendragen har också blivit viktiga för henne via hennes hobbyer. Minna har paddlat mycket, hållit paddlingskurser och på senare år även seglat. Första gången hon kom till Utö för två år sedan var det just med segelbåt.

– Vi kom till ön i vackert solsken och fick se de bästa sidorna av sommar-Utö. Jag blev genast förtjust i ön och min man funderade redan då att få se hur det här går. Han tänkte att jag nog kommer att bli helt Utö-frälst, och så gick det sedan också, berättar Minna.

Under två års tid besökte Minna Utö ungefär fem gånger under olika årstider och på en av de här resorna träffade hon Brita och Joonas, de tidigare lärarna i Utö skola, som höll en lektion utomhus. Minna meddelade att hon gärna kunde komma som vikarie ibland, om så bara en månad åt gången, om det någon gång skulle finnas ett sådant behov. Det uppkom aldrig något behov av en vikarie, men i somras fick hon ett samtal om att det skulle finnas en bostad och en eventuell lärartjänst på Utö från och med augusti.

– Efter det funderade vi inte alls längre, berättar Minna.

Gemenskap och nya intressen

Utöborna gav Minna och familjen ett varmt mottagande. Under flyttveckan kom bekanta över med abborrfiléer och Minna inbjöds att delta i tvätten av den gemensamma bastun på talko. Förutom mycket annat är gemenskapen i byn en av de saker som Minna tycker om med Utö.

– Byborna har kommit för att hälsa på oss och erbjudit sin hjälp. Här stannar man och pratar och frågar hur det går. Det här är ofta något som fattas i stora städer, där grannarna inte nödvändigtvis ens hälsar på varandra, berättar Minna.

Byborna har redan också lovat att ordna olika former av program för eleverna. De har redan fått göra en rundtur i fyren och eventuella utfärder till vatten- och avfallsverket har också utlovats. Dessutom har de erbjudits möjlighet att lära sig fiska med nät och rensa fisk. Minna har också tänkt att skolan i gengäld kunde ordna något slags program för byborna, såsom öppet hus eller julkortspyssel.

Minna har också börjat fundera över vad allt man kunde företa sig på ön under fritiden, när det finns mindre stimulans men mer tid. Hon har bland annat köpt en antik träsoffa och har tänkt börja restaurera den. Hon planerar att skaffa sig en yoga-app, för i stan tyckte hon om att gå på yogalektioner. Under de mörka höstkvällarna har hon också för avsikt att fortsätta sticka och den omedelbara närheten till havet ger henne möjlighet att fortsätta vinterbada, en hobby hon började med förra vintern.

– Nu när man har stranden alldeles bredvid är det underbart att börja morgonen med ett litet dopp. Förra året fanns det tydligen rentav is att skrinna på här på Utö, och man gjorde också en liten ishockeyplan åt barnen, berättar Minna.

Familjen ska också tillsammans med en annan familj de känner få gemensamma höns att ta hand om.  Förutom hönorna bor det också hundar och ett par katter på Utö.

– Min dröm är att vi skulle få får hit. Det lär ha funnits får här någon gång. De skulle förstås innebära lite mera jobb och sommartid borde man komma överens om skötselturer, funderar Minna.

Minna har alltså drömmar och framtidsplaner så att det räcker till och hon uppmanar också alla att följa sina drömmar.

– För att uppfylla drömmar lönar det sig att fatta djärva beslut. För oss var en flytt till Utö bara en avlägsen dröm så sent som för ett halvår sedan, men när möjligheten uppenbarade sig så nappade vi direkt och lösningen har hela tiden känts rätt och bra. Kittlande. För andra drömmare till kännedom: här på Utö skulle det finnas beställning på barnfamiljer och vi har välfungerande internet för distansjobbare.