Havens Martti

I våras var Suosalo på turné i Sverige med pjäsen Voi Luoja!, och hade då tre lediga dagar i Göteborg, där han beslöt sig för att åka runt med en förbindelsebåt och bekanta sig med Göteborgs fantastiska skärgård. När han reser vill han alltid ta reda på var han är och hur platsen i fråga har kommit till.  

”Jag befann mig på förbindelsebåtens däck, andades in havsluft, betraktade de vackra öarna och samlade kraft inför turnén. Där är skärgården genast av det karga och steniga slaget. Nordsjön är ganska nära. Vindarna är hårda, vilket gör att träden växer låga. Och i Göteborg frossade jag också loss som en galning på skaldjur, ostron, kräftor och humrar”, berättar Suosalo.  

Förra sommaren fick han ett verkligt drömjobb. Filmen Sieniretki spelades in i Åbo skärgård, där han åkt båt ända sedan barndomen och numera också ägnar sig åt stugliv. Sommaren rymde 25 riktigt varma dagar och den fantastiska naturen i skärgården kring Kasnäs blev mycket välbekant under inspelningarna. När man filmar i skärgården märker man också hur utlämnad man är åt naturen. Om det till exempel blir dimma, blir det verkligen dimmigt. 

”Dimman kom alldeles mitt i en tagning, när vi var på Klovaskär norr om Bengtskär och filmade en slags monolog jag hade. Plötsligt kunde jag inte längre se kameran och jag tänkte att har man nu använt sig av någon rökeffekt, men bara inte berättat det för mig. Sedan sa kameramannen att vi inte kan filma längre. Vi bestämde ändå att dimman skulle passa bra i en annan scen, så vi flyttade hastigt alla sakerna dit och sen filmade vi en scen där det lämpade sig utmärkt med dimma”, berättar Suosalo.  

Han påpekar att man måste vara vän med naturen. Man måste respektera den och får inte trotsa den. 

”Förr i tiden, på 80-talet, när det inte fanns några navigatorer, var det ganska spooky när dimman kom. Jag hade en liten segelbåt, där motorn inte fungerade, så det var nog ganska spännande att vara där på Porkalafjärden i dimman och plötsligt höra ett stort fartyg tuta och se en väldig Sverigebåt glida förbi. Dimman är inte att leka med, den är nästan värre än stormar”, säger Suosalo.  

Suosalo tycker att Östersjön är ett mycket behagligt hav, bland annat på grund av dess salthalt. Vattnet i Östersjön är varken för salt eller för sött. Om vi bara skulle lyckas hålla det rent.  

”Jag skulle tro att salthalten påminner om procenten i den saltlösning som ges på sjukhus. Åtminstone tror jag att den ligger närmare den än oceanernas salthalt. Den är på något sätt naturlig. När man simmar i Östersjön behöver man inte nödvändigtvis gå och skölja av sig genast, men när man simmar i en ocean så lossnar det snart stora vita saltflagor från huden”, funderar Suosalo. 

Inspelningen av filmen Sieniretki på Skärgårdshavet sommaren 2021 var ett drömjobb för Martti Suosalo som trivs vid vattnet.

Båtliv från far till son 

Suosalo har rört sig med båt sedan 60-talet. Hans barndomsfamilj hade en segelbåt som såldes när familjen flyttade från Uleåborg till Åbo efter pappans arbete. I Åbo skärgård skaffade vi en folkbåt, som vi var ute med ibland två veckor i sträck: två barn, föräldrarna och hunden. Nuförtiden rör sig Martti med den segelbåt som han äger tillsammans med filmregissören Matti Ijäs och skådespelaren Vesa Vierikko, med folkbåten, med förbindelsebåten som går till stugan och med segeljolle. Suosalohar lärt sig segla dels på egen hand och dels under sin fars handledning. Hans pappa lärde sig i sin tur segla av sin egen far. 

”Känslan för segling har jag haft sedan barndomen, när pappa lät mig sitta vid rodret. Det är jag honom tacksam för. Det bästa med att segla är den enorma frihetskänslan när vinden tar tag i seglet och börjar föra iväg båten. Det är väldigt fint, en slags känsla av samhörighet med något. Det är något som man nog blir beroende av”, berättar Suosalo. 

Suosalo har inte satt någon press på sina egna barn att de ska segla, men hans son har blivit en ivrig seglare. 

”Man känner genast igen en skeppare när man sätter honom vid rodret: antingen förstår han sig på vinden eller så inte. Iivari fattade det direkt. Han har ju nog varit såpass mycket med ute på sjön. Han var ute och seglade med vår gemensamma båt tillsammans med mig, Matti och Vesa när vi i hård vind var på väg från Erstan mot Gullkrona. Vesa, som den smarta pedagog han är, sa åt honom att kom nu hit och testa ta pinnen en stund. Iivari slog hastighetsrekordet på den resan, fast det var första gången som han seglade i så hårt väder”, berättar Suosalo. 

Suosalo njuter också av att segla ensam, för då behöver han inte bry sig om något annat än sin egen säkerhet. Eftersom han är en omtänksam person känner han skepparansvaret väga tungt när familjen är med ombord. 

”Då blir jag kanske alltför försiktig. När jag är ensam är jag inte rädd för något och kan åka vart som helst.” 

Från hav till stuga 

Efter att ha prövats hårt av vädret till havs har Suosalo så småningom också upptäckt sin inre stugmänniska, trots att han och hans familj aldrig riktigt har varit några sådana. 

”När jag har seglat har jag undrat över hur länge jag månne orkar med det här i den här formen. Det är ofta kallt och regnigt väder. Det är blött överallt och motorn fungerar inte. Jag minns en gång när jag gled förbi en stugstrand med min båt och såg en ångande person komma ut ur bastun med en ölflaska i handen för att sedan eventuellt vara på väg in i den torra stugan för att äta. Jag funderade då att nog skulle ju det där också vara trevligt, men då på 80-talet var det inget jag hade råd med”, berättar Suosalo. 

Nuförtiden kan han själv stå på stugstranden och titta på seglare som kryssar förbi, för 2014 skaffade Suosalo med familj en sommarstuga i Åbo skärgård. Han tillbringar gärna tid i naturen ute på stugan, för skådespelarens arbete gör att hjärnan jobbar 24 timmar om dygnet och det är viktigt att också rensa den ibland. Ett ställe som tillåter det här är den egna stugan och den omgivande skärgårdsnaturen.  

”Det är alltid en sådan där kathartisk upplevelse när man för första gången efter att isarna gått åker ut till stugan. Alla de eteriska dofterna från träden och växterna, de små martallarna på de grå klipporna samt doften, fukten och sältan från havet. För mig är det en sådan syn och sinnesupplevelse som på sätt och vis är renande. Naturen gör gott för vårt fysiska väsen och därigenom även för själen.  Allt hänger ju ihop”, konstaterar Suosalo.  

Från skumskägg till upplyst  

Suosalo har under årtiondena sett hur vattnet i Östersjön blivit allt grumligare till följd av ökande miljöproblem och hur vindarna blivit kraftigare i takt med att klimatet förändrats. När jag var barn var en av höjdpunkterna under båtresan att glida fram genom det skumberg som bildades av utsläppen från cellulosafabriken i Uleåborg på väg mot Tervasaari, där familjens båtplats låg.  

”Skummet nådde upp till båtens kanter. Man kunde plocka upp det med händerna och göra ett skägg åt sig. Man förstod ju inte då att det var någonting hemskt”, säger Suosalo. 

I övergången mellan 60- och 70-talet började lyckligtvis miljöupplysningen öka både i skolorna och i samhället i övrigt och nu är människorna mer medvetna när det gäller att sortera sina sopor och tömma septiktanken vid sugtömningsanläggningar. Han är också tacksam över att Finland har långa traditioner när det gäller naturvårdsarbete och över allt det som naturvårdarna fått till stånd genom historien. Suosalo uppmuntrar också läsarna av tidningen Sälle att dela med sig av sin miljökunskap, men på ett smart sätt och utan att vara anklagande.  

”Det lönar sig att sprida informationen. Men det lönar sig inte att vara anklagande och predika. En besserwisseraktig attityd irriterar dem som ännu inte är helt och hållet medvetna. Man måste ta upp saker på ett klokt sätt. Annars blir den andra parten irriterad och sedan är diskussionen över. Det måste vara en ömsint styrning”, berättar Suosalo.  

I det rådande osäkra världsläget känns planeringen av sommarens båtresor avlägset ännu när den här intervjun görs. Men någonting har Suosalo ändå planerat för den kommande sommaren.  

”Vi ska se om folkbåten hålls flytande, i så fall kommer jag mestadels att vara ute med den. Jag tycker om att vara på stugan, gå i skogen och göra små båtutflykter till öar i närheten. Med kompisbåten ska vi göra en 60-årsresa, troligen till Sverige eller Estland. Vi har planer, men man vet aldrig vad som händer. Men man kan alltid drömma och planera.” 

Martti Suosalos favoritvattenområden i Finland:

1. Åbo skärgård  
   
   ““Där är fantastiskt att vara ute med båt, för där finns så många öar där man kan ta i land och man kan alltid välja en skyddad plats. Fina ställen är bland annat Åvensor, Högsåra, Örö, Vänö, Björkö, Fiskö, Jurmo och Utö.” 
2. Utanför Helsingfors
   
   “I Helsingfors har vi en fin skärgård på bara en armlängds avstånd. Till exempel Sveaborg, Villinge, Glisholmen eller Skanslandet är ställen dit man kan göra snabba dagsturer. Förr i världen hade man alltid en väldig fart för att komma bort från Helsingfors, vanligen västerut. Nu funderar man varför man skulle behöva stressa iväg härifrån.” 
3. Kanotrutter på Kiminge älv och Ivalojoki
   
   “Jag åkte med kanot nedför bland annat Kiminge älv och längs Ivalojoki från Kuttura till Tolonen i oktober. Ställen med lugnare vatten var tillfrusna.  Det var nog en spännande och lite skrämmande upplevelse.”