Hoppa till innehållet

Internationell miljöfostran

Maininki skola i Esbo deltar i ett Erasmus+-projekt tillsammans med tre andra europeiska skolor, som ligger i Irland, Tyskland och Turkiet. Skolorna valde vattentemat som övergripande tema för det här projektet.

Maininki skolans språklärare Piritta Karunen och historielärare Esa Myyryläinen på en Erasmus-studieresa i Turkiet. Bild: Piritta Karunen

De unga, studerande och vuxna som antagits till ett Erasmus+-program kan med stöd från programmet studera och göra praktik utomlands och vidga sin kompetens. Erasmus+ ger läroanstalterna och organisationerna möjlighet att samarbeta med internationella partner. Finansiering för projekten söks hos Utbildningsstyrelsen i Finland, som övervakar verksamheten hos dem som fått ett positivt beslut.

Vattenrelaterade utmaningar förekommer i alla länder

Projektet har gett de studerande i de olika länderna olika perspektiv på problem i vattendragen och eventuella lösningar. I Finland är temat Östersjön, i Irland funderar man på hur man kan minska belastningen i Atlanten, i Turkiet på floder som rinner ut i Medelhavet och i Tyskland på att återställa floden Emscher, listar språkläraren Piritta Karunen vid Maininki skola.

På Erasmus-studieresa i Tyskland. Bild: Piritta Karunen

– Vi har funderat över vad vi själva kan göra här i skolan. Jag undervisar i engelska, och höll ett avsnitt för sjätteklassarna där vi gick igenom terminologin i anslutning till ämnet och fokuserade på hurdana miljöutmaningar vi har och hur vi kan spara vatten. Vi lärde oss om hur man kan minska avfallsbelastningen i haven genom att fundera över olika sätt att återvinna avfall, och vi talade om rörelsen Ett skräp om dagen. Vi har också studerat temana för Världsvattendagen samt matsvinnet och överproduktionen till följd av detta, samt den belastning på vattendragen som det här medför.

– Eleverna har också lärt sig hur mycket vatten som går åt för att tillverka en mobiltelefon. De blev förvånade när de fick höra att det går åt otroliga 2 700 liter vatten för att tillverka en vanlig t-skjorta och att det beräknas gå åt 12 760 liter vatten för att tillverka en mobiltelefon. Det här kom som en total överraskning för eleverna. Vi undersöker också problem som är mer avlägsna ur vår synvinkel, till exempel sopbältena i Stilla havet, berättar Piritta när hon beskriver på vilka olika sätt man kan inkludera miljötemat även i språkstudier.

Slutligen skrev eleverna en uppsats om vad de lärt sig. Av uppsatserna framgick att eleverna utöver det nya engelska ordförrådet hade lärt sig väldigt mycket annat nytt.

Lärare och elever från andra deltagarländer har också besökt Finland. Det fem dagar långa besöket innehöll många olika programpunkter.

På Tvärminne forskningsstationen i Hangö lärde eleverna sig om mikroorganismer. På klippan sjundeklassare Mikail (vänster) och Rasmus. Bild: Piritta Karunen

– Till exempel besökte vi Hanikka friluftsområde här i Esbo för att simma och gå naturstigen. Våra gäster blev helt förvånade när vi berättade om allemansrätten och om att vem som helst här kan plocka bär och svamp i skogen, oavsett om man äger skogen eller inte. I Helsingfors besökte vi Gammelstadsforsen för att fiska, vi talade om åtgärder för återställande och rening av den och fiskade förutom fisk även upp en spade som skräpade på bottnen. Samtidigt var det lätt att ta upp den belastning som åarna för med sig till Östersjön, säger Piritta när hon drar sig till minnes det fullspäckade programmet.

– Trots att vår skola ligger i Esbo, tog vi förstås också med gästerna till Helsingfors. Där besökte vi i anslutning till Östersjötemat Naturhistoriska museet Luomus och Sveaborg, där eleverna också fick bekanta sig med den lokala sjöhistorien. Under tiden i Finland besökte vi Tvärminne forskningsstation i Hangö, säger historieläraren Esa Myyryläinen och berättar om det intressanta programmet.

I Tvärminne höll forskningsstationens personal en allmän föreläsning om Östersjön och havens tillstånd för både de finländska och utländska eleverna.  Därefter fick de dra på sig vadarstövlar och vada ut bland brunalgerna för att fånga mikroorganismer som är centrala för Östersjön och studera dem under lupp. Detta inspirerade eleverna till den grad att någon där och då bestämde sig för att studera marinbiologi och komma tillbaka till Finland för att studera som äldre.

Projektdeltagare på väg till Sveaborg. Bild: Tuire Kotilainen

Hela skolan med i Snygg Beach-fadderskolverksamheten

– Vår rektor blev oerhört entusiastisk när jag tipsade om Snygg Beach-fadderskolverksamheten! Vi har för avsikt att gå med, och inte bara en klass, utan hela skolan, gläder sig Piritta.

– Vi har en städdag både på våren och på hösten. Vår skola är stor: vi har cirka 700 elever från ettan till nian. En del av eleverna städar vår egen livsmiljö och funderar hur vi kunde minska belastningen på vattendragen så att inte allt skräp skulle hamna i havet. Vår skola ligger cirka 700 meter från havsstranden. En del av eleverna städar stränderna, berättar Esa.

– Cirka 70 procent av eleverna i vår skola har invandrarbakgrund. För många är havet en helt okänd miljö. Fritiden tillbringar man i köpcentra. Det här är något som måste komma ihåg: att även om havet är nära här, är det främmande för många. Alla hade inte förstått de miljöhot som är förknippade med vattendragen, säger Esa för att belysa elevernas olika bakgrunder.

– För mina egna elever har jag betonat att när de på sommaren åker till sina egna länder för att fira semester, är det viktigt att också där hålla miljöfrågorna i åtanke. På detta sätt hoppas och tror jag att vi kan öka miljömedvetenheten och insikten om att vars och ens eget agerande har betydelse. Vi har haft riktigt bra diskussioner och när eleverna sprider budskapet vidare kan vi påverka en större krets än bara våra egna elever, funderar Piritta.

Verksamheten i andra länder har gett inspiration till egna planer

I Maininki skolas planer för den närmaste framtiden ingår att nästa vår ordna möjligheten till ett valbart ämne på temat vattendrag. Tanken är att använda resultaten från det tidigare Östersjöprojektet och också att ta intryck från Irland. Samarbetsskolan ligger i Buncrana vid Atlantkusten.

– De hade fått en liten spalt i lokaltidningen, där eleverna själva skrev och rapporterade om lokala miljöfrågor. Det här var väldigt inspirerande, säger Esa entusiastiskt.

Även små handlingar har betydelse

Programchefen för Snygg Beach, Julia Jännäri, ger ett ypperligt exempel på den praktiska betydelsen av fadderskolklassernas verksamhet:

– En fadderskolklass i Tahvio skola i Reso städade sin egen strand, Hahdenniemi strand, både höstar och vårar. När de rapporterade in skräpet upptäckte de att det alltid fanns mycket skräp på en viss plats, så de kunde bevisa för Reso stad att det behövs en soptunna här, och eftersom de hade så bra motiveringar så levererade staden också en sådan dit. På detta sätt lärde eleverna sig på ett fantastiskt sätt medborgarpåverkan. Det är fantastiskt att eleverna ser att det de gör har betydelse!

– Vid rapporteringen av strandskräp tillämpas enhetliga europeiska tillvägagångssätt, så även fadderskolorna kan sinsemellan jämföra sina egna resultat, nämner Julia och lyfter fram det internationella perspektivet.

– Den irländska skolan hade en bra och aktiv inställning, jag kunde dela med mig av deras resultat och tankar också till Reso, om det kunde ge upphov till nya utvecklingsidéer, funderar Esa Myyryläinen kring samarbetet mellan skolorna.

– En stor dröm är att de finländska skoleleverna kunde vara i kontakt med skolelever i de andra länderna och utbyta erfarenheter och ställa frågor till varandra. Hurdana vattendrag har ni? Vad kan ni göra för dem? På så sätt skulle eleverna få ett bredare perspektiv på miljöfrågorna, säger Julia när hon målar upp framtiden.

Piritta och Esa berättar att man redan håller på att planera en fortsättning på det Erasmus+-projekt som nu avslutas.

Utdrag ur en uppsats från en sjätteklassare på Maininki skola. Bild: Piritta Karunen