EU-direktiv som verktyg mot nedskräpning
EU anklagas allmänt för ett överflöd av reglering, och inte helt utan skäl. Under de senaste åren har många nya EU-rättsakter gett upphov till offentlig kritik och bitter munterhet. Ett exempel på detta är EU:s reglering om fastsittande korkar, som utsattes för omfattande offentligt hån. Som kritik mot korkregleringen har det ofta anförts att lokala förhållanden inte beaktas i tillräcklig utsträckning. Samtidigt har man kunnat konstatera att avfallshanteringen i Finland fungerar utmärkt och att korkregleringen är onödig och medför en alltför stor administrativ börda för företagen.
Den tråkiga verkligheten är att nedskräpning är ett allvarligt problem även i Finland, trots fungerande avfallshantering. Finlands miljöcentral (SYKE) har publicerat en studie om nedskräpningen på Finlands stränder1. Studien visar att 90 procent av skräpet på stränderna består av plast. Studien analyserade uppgifter som samlats in om nedskräpning på urbana stränder, halvurbana stränder och naturstränder. På urbana och halvurbana stränder är cigarettfimpar den vanligaste typen av skräp, medan oidentifierbart plastskräp dominerar på naturstränder. Bland de vanligaste skräptyperna finns dessutom plastförpackningar för livsmedel, skumplast, plastkorkar och lock, plastpåsar samt rep gjorda av plast.
Strandskräpsuppföljningar visar dyster sanning
I Finland har nedskräpning följts upp långsiktigt, och en central aktör i detta arbete är Håll Skärgården Ren rf. Föreningen har utfört strandskräpsmonitoreringar sedan 2012 och levererat det insamlade materialet till Syke (Finlands Miljöcentral) som en del av den nationella och de internationella uppföljningarna. Den långa tidsserien visar att mängden skräp inte har minskat avsevärt, även om enskilda förändringar kan observeras i olika områden.
Som en del av den Syke-koordinerade utredningen Havsmiljöns tillstånd i Finland 2024 har även strändernas nedskräpning bedömts. Gränsen för god status har fastställts till högst 20 skräpföremål per hundra meter. Utredningen baserades på uppgifter som Håll Skärgården Ren rf samlade in under åren 2012–2022. Endast Bottenhavet och Kvarken konstaterades vara i gott tillstånd, medan Fins0ka viken, Skärgårdshavet och Bottenviken bedömdes vara i dåligt tillstånd. Nedskräpningen i Finska viken och Skärgårdshavet minskade något under uppföljningsperioden, men nådde trots detta inte god status. I utredningen konstaterades samma sak som tidigare – merparten av strandavfallet består av plast.2
Liknande iakttagelser har gjorts även på EU-nivå. Enligt Europeiska kommissionen är de vanligaste typerna av strandavfall dryckesflaskor och deras korkar, cigarettfimpar, bomullspinnar, olika förpackningar, plastpåsar samt engångsbestick och dryckesbehållare. Enligt uppskattningar härstammar upp till 70 procent av plastavfallet i haven från engångsplastprodukter och fiskeredskap³.
Utifrån forskningsdata förefaller det som om nationell lagstiftning inte ensam har varit tillräcklig för att åstadkomma tillräckliga förändringar när det gäller att minska nedskräpningen. Eftersom källorna till nedskräpning är mycket likadana i olika länder är det naturligt att lösningar söks på EU-nivå.
Nedskräpning begränsas genom nationell reglering och EU-reglering
Under de senaste åren har det införts en betydande mängd reglering som syftar till att minska nedskräpningen. En central princip har varit att i allt högre grad flytta ansvaret till tillverkare och dem som släpper ut produkter på marknaden samt att förebygga nedskräpning redan då produkten designas.
En av de mest centrala rättsakterna är det så kallade engångsplastdirektivet (EU 2019/904). Dess syfte är att förebygga och minska vissa plastprodukters inverkan särskilt på vattenmiljön och människors hälsa samt att främja övergången till cirkulär ekonomi. Direktivet har förpliktat medlemsstaterna att förbjuda försäljningen av flera engångsplastprodukter gjorda av plast från och med 2021. Till dessa hör bland annat bestick, tallrikar, sugrör och bomullspinnar samt omrörningspinnar för drycker, ballongpinnar samt vissa förpackningar av skumplast.
Dessutom kräver direktivet att engångsplastprodukter förses med märkningar som vägleder konsumenter till korrekt avfallshantering och ökar medvetenheten om produkternas miljöpåverkan. En av de mest synliga förändringarna har varit kravet på att korkar och lock på dryckesförpackningar ska sitta fast vid förpackningen under hela användningstiden. Denna så kallade flaskkorkregeln trädde i kraft i juli 2024.
Något äldre reglering representeras av plastkassdirektivet (EU 2015/720), vars mål är att minska konsumtionen av lätta plastbärkassar. Medlemsstaterna har kunnat genomföra detta till exempel genom prissättning, konsumtionsmål eller försäljningsbegränsningar.
Nyare reglering riktas allt bredare mot förpackningen
Förordningen om förpackningar och förpackningsavfall (EU 2025/40) syftar till att minska mängden förpackningsavfall samt att förbättra förpackningars återvinningsbarhet och återanvändbarhet. Förordningen medför krav bland annat på förpackningars materialsammansättning, återvinningsbarhet och halter av farliga ämnen. Den förpliktar även restauranger att acceptera konsumenters egna kärl samt att öka utbudet av återanvändbara förpackningar, särskilt i samband med take away-försäljningen från och med 2028.
På längre sikt styr förordningen även materialvalen: senast år 2030 ska plastförpackningar innehålla en viss minimiandel återvunnen plast, och kraven kommer att skärpas ytterligare fram mot 2040-talet.
Nedskräpning förebyggs även inom sjöfarten. Direktivet om mottagningsanordningar i hamn (2019/883) förpliktar att ordna tillräckliga mottagningsanordningar i hamnar för avfall från fartyg så att det inte hamnar i havet.
Kunskap, åtgärder och reglering tillsammans bakom förändringen
Som sammanfattning kan man konstatera, att en betydande mängd reglering, som syftar till att minska nedskräpningen, har trätt i kraft. Regleringen riktas särskilt mot de produkter och verksamheter som man vet att orsakar mest nedskräpning. Samtidigt kan det konstateras att regleringen delvis är fragmenterad och att det tar tid att bedöma dess samlade effekter.
Just därför spelar uppföljningen en central roll. Den långvariga strandskräpsuppföljningen som genomförs av Håll Skärgården Ren rf ger värdefull information om hur nedskräpningen utvecklas och hur olika rättsakter eventuellt påverkar situationen. Utan denna kunskapsbas skulle det vara svårt att bedöma beslutsfattandets effektivitet.
EU:s nuvarande och kommande direktiv skapar en viktig ram för att kunna minska nedskräpningen. Vid sidan av regleringen behövs dock även tillförlitlig uppföljningsdata och ett kontinuerligt arbete för att förändra attityder och handlingsmönster. Håll Skärgården Ren rf arbetar aktivt för att minska nedskräpningen även genom vardagliga val – genom kommunikation, rådgivning och konkreta åtgärder.
Suvi Kurki-Suonio
Senior Associate
Bird & Bird Advokat KB
¹ SUOMEN YMPÄRISTÖKESKUKSEN RAPORTTEJA 9 | 2020
² https://www.ymparisto.fi/fi/luonto-vesistot-ja-meri/meri/suomen-meriympariston-tila-2024/roskaantuminen-merialueilla/nakyvan-roskan-maara-ja-laatu-rannoilla(du flyttas till en annan tjänst)
³ https://www.europarl.europa.eu/topics/fi/article/20181005STO15110/merten-muovijate-taustatietoa-haittavaikutuksia-ja-uudet-saannot(du flyttas till en annan tjänst)
Den finländska byrån inom den internationella advokatfirman Bird & Bird är en av Håll Skärgården Ren rf:s huvudsamarbetspartners.