År 2020 medverkade HSR rf i ett projekt där man utvecklade och testade ett smidigt system för att tillvarata diskvattnet ombord och transportera det i land. Systemet leder diskvattnet från diskhon till en separat dunk eller påse, som i sin tur kan tömmas direkt i avloppsnätet eller infiltreras i marken. Systemet har utvecklats av Martta Suurpää och i det här blogginlägget får du ta del av hennes egna tankar och erfarenheter. Dessutom berättar också testaren och båtfararen Marian Seppälä om sina erfarenheter av systemet.

Rent diskande

Martta Suurpää
Diskare, skeppare
martta.suurpaa@gmail.com

På vår båt diskas det ofta. Det här innebär i sin tur att vi flera gånger om dagen bär i land disk samt disk- och sköljvatten i olika kärl. Vi halkar kanske omkring på hala strandklippor och klättrar obestämt upp och ner längs bogstegar. Risken för olyckor och ett visst svinn bland porslinet är överhängande. 

Visst kunde man släppa ut diskvattnet med alla omkringflytande matrester direkt i vattnet, men det är inget alternativ på vår båt. Jag ville förändra det här ganska besvärliga arbetsmomentet så jag började jobba för ett säkrare och renare diskande. 

Jag inser att mitt system bara är en (disk)droppe i havet, men även den droppen är en droppe mindre som belastar våra vattendrag. Jag utvecklade idén om ett insamlingssystem för diskvatten som man kan göra själv och presenterade min tanke för HSR rf. Lyckligtvis hade de också tänkt i samma banor så samarbetet körde igång direkt.

Det var fantastiskt att märka att det här var något som många andra båtfarare också tänkt på. Via sociala medier sökte vi tillsammans med HSR rf efter båtfarare som var intresserade av att testa, och ett stort antal båtlag erbjöd sig entusiastiskt som testbåtar för projektet.

De utvalda båtarna representerade många olika båttyper, allt från små segelbåtar till större kryssare. Testgruppen rörde sig också över ett geografiskt sett vidsträckt område: Saimen, Finska viken, Åbolands och Ålands skärgård samt längs Estlands kust.

Varje båtlag fick delarna och anvisningarna för hur man bygger ihop insamlingssystemet i anslutning till båtens diskho. Varje båtlag lyckades under sin semesterseglats samla in i snitt 200 liter diskvatten i sitt eget kärl (antingen en säck eller dunk). 

Vattnet infiltrerades i terrängen eller tömdes ut i avloppet i någon hamn. I allmänhet tömde man kärlet en gång om dagen eller varannan dag. Hela logistiken med diskvattnet blev betydligt enklare och vattendragen tackar när onödigt diskvatten inte längre belastar dem utan bärs i land. En testare sa att ”nog var det behändigt att diska i diskhon”, för även den här personen hade alltid diskat i olika baljor.

För att även du ska kunna vara med och minska belastningen på vattendragen har jag gjort saken lättare genom att utarbeta en anvisning för ett ”gör-det-själv-insamlingssystem för diskvatten”, som du kan ladda ner gratis från HSR rf:s webbplats. Om alla bitar faller på plats kommer man från och med nästa vår att kunna köpa dessa system av undertecknad eller via någon annan möjlig distributionskanal. Vi hörs och fortsätter diskussionen kring detta viktiga ämne. Många diskdroppar små.

Jag erkänner: förr brukade vi släppa ut diskvattnet i sjön

Marian Seppälä
S/y Whistler

Att från en segelbåt modell större på ett tryggt sätt bära i land minst fyra personers disk i tvättfat flera gånger om dagen var inte ett fungerande alternativ. Men att släppa ut smutsvatten i havet var ändå alltför ångestframkallande, så jag brukade samla ihop det allra smutsigaste vattnet i ett separat tvättfat och hälla det i toalettens septiktank. Det här ledde förstås till att tanken titt som tätt var full… En helt vardaglig grej utvecklades i båtmiljön till ett evigt måttande som höll oss sysselsatta. 

Vi hade redan planerat ett eget septiksystem för diskvatten när vi fick Håll Skärgården Ren rf:s meddelande via vårt segelsällskap. Vi nappade genast ivrigt på erbjudandet att få testa ett septiksystem för disken! 

Vi valdes ut att testa en 22 liters säck, som kaptenen monterade under diskhon. Mellan diskhon och säcken fanns en kran som antingen styrde vattnet ner i septiksäcken eller ut i havet. Under sommarens seglatser samlade vi in nästan 900 l avloppsvatten! Vi tömde säcken i avloppsnätet alltid när det gick. Om vi inte hade tillgång till avlopp tömde vi ut säcken längre bort från stranden, så att vattnet filtrerades i marken. Beroende på vem som diskade rymde behållaren vattnet från disken efter två måltider. I allmänhet tömde vi säcken alltid innan vi gav oss iväg.

Att tömma behållaren var i sig ganska enkelt. Man behövde bara komma ihåg att vrida kranen i havsläge om behållaren inte var på plats. I säckens mynning fanns en praktisk förslutare. Den hala och tunga säcken bars i land i en flergångskasse. HSR:s dekal, som var klistrad på säcken, lossnade mitt i sommaren. 

Tvåligt avloppsvatten är fruktansvärt geggigt. Det lägger man inte märke till när det rinner direkt ur diskhon ner i sjön. Det lönar sig att testa och själv se om det är något man skulle ha lust att simma i. 

Jag hoppas att vi som var med i testgruppen skulle lyckas omvända så många havsdiskare som möjligt att istället bli septik- eller stranddiskare. Jag har i alla fall berättat om försöket för alla intresserade och också frågat båtfarare jag stött på om vad de gör av sitt diskvatten. Försöket väckte många tankar. Månne nya båtar har färdigt inbyggda septiktankar för diskvatten? Hur kunde vi uppmuntra andra att installera en diskvattenstank? Kunde HSR rf ta fram ett ”vi samlar upp vårt diskvatten”-märke eller någon flergångskasse för transporten av säcken som skulle visa vad det handlar om. 

Om det här blir vanligt borde man också utveckla gemensamma tillvägagångssätt. Hur blir det om tiotals båtlag häller ut sitt diskvatten på samma holme? Skulle det vara bra att ha någon särskild anvisad plats för det? 

Hur borde man ha gjort t.ex. i Åbo, där gästhamnens diskplats ligger i källarvåningen till ett närbeläget höghus? När jag släpade dit min 20 kilos vikt funderade jag på om man kanske hade kunnat hitta något avlopp närmare till hands. Hur kunde man göra det här så enkelt att alla skulle vara med?